Äntligen är jag klar med städningen, tog ju en evighet, men skönt att man äntligen är klar! Då kan man njuta resten av dagen :-) Men som rubriken säger, jag tänker berätta om mina dröm som jag hade inatt... Den var jättekonstig, hur kommer det sig att allt jag tänker på är jobb? jäkla arbetsnarkoman jag är...

Men i alla fall, här kommer den;

Jag och mamma var i Turkiet, i Alanya på Club Dem som hotellet heter. Det var typ mitt på dagen och det var våran första dag där. Men när vi väl hade börjat sola så kom jag på att jag hade glömt solkräm och mamma bah: Men du måste smörja in dig, hämta solkräm! Klart jag skulle göra det, man vill ju inte bränna sig första dagen. Så i alla fall, jag tog en genväg genom poolen, alltid skönt med ett svalkande dopp. Dock simmar jag in i en gammal tant när jag är under ytan, tur att hon inte blev sur i alla fall, hon förstog att dt inte var meningen. Tillslut var jag framme på andra sidan och vem ser jag när jag kommer upp ur vattnet? Jo min chef. Och han har verkligen ingen planering i verkligheten när det gäller schema, men han hade i alla fall försökt fixa ett schema. Men han hade då inte gjort ett normalt schema, han hade använt min och Marens slöjd-projekt, ni vet, mosaik-tavlan och spänt fast trådar med pärlor för den dag man skulle jobba. Han såg mig och kom fram och sa: Alexandra, du jobbar imorn, glöm nu inte bort det. Jag blev helt paff, jag menar, hur skulle jag veta vart cafét låg i Turkiet? Där finns då inget coffehouse by george. Men jag tänkte inte mer på det, han försvann rätt snabbt därifrån. När jag kom till gångarna mot hotellrummen mötte jag först Nevin och Zina, bakom dem kom Pamela och hennes syster och bar på värsta jätte-pizzan! Nevin och Zina frågade om jag ville äta med dem. Och det var klart jag ville. (Nevin, Zina, Pamela och hennes syster jobbar jag med). Vi satte oss ner och delade upp den där jätte-pizzan, sen tog den typ slut och alla var proppmätta. Då kom jag på att jag var tvungen att hämta solkräm, för vi hade suttit i solen och käkat, jag kollade på mina armar och de var helt rödprickiga och jag bara skrek "åhnej".

Sen vaknade jag...